Kåseberga och Abbekås

Fredag 13: juli

Lämnade Simrishamn i ganska hårt väder med mörka moln som hade extra vind under sig utöver det vatten som de släppte ifrån sig. Det fick bli kryss med bara storen uppe. Focken rullades in väldigt snart för bekvämligheten ombord. När jag passerade Skillinge kunde jag se Bornholm. Aldrig har det varit så frestande att styra dit som då. De 20 graders kursändring som det inneburit hade gjort stor skillnad på bekvämligheten. Men väderleksprognoserna talade om frisk västlig vind i överskådlig tid så det var bara att besinna sig och fortsätt söderut. Så småningom avtog vinden och vid Sandhammaren tog den helt slut. Läge att besöka Kåseberga och Ale Stenar där jag inte varit tidigare. De lärde tvistar om vad det egentligen är och jag skall inte lägga mig i den diskussionen. Det var en lång väg uppför backen och anläggningen var imponerande.

Lördag till måndag

Den enda gåsen jag har sett i Abbekås är av brons och föreställer Joakim.

Liggedag i Ystad

Idag, tisdag, har jag och många andra legat inblåsta i Ystad. Det har blivit lite shopping och så var det någon sorts matfestival på ett av torgen. Tai-mat är gott så det blev kycklinggryta i kokosmjölk, paprika och ananas. Så det blev ganska bra i alla fall.

Jag fick också köpt en apparat som kan läsa mitt kort i kameran så nu kan jag bidraga med några bilder också.

Först ut en husbåt i Falsterbokanalen. Den är nog inte så bra på att förflytta sig men väldigt mysig på sitt eget sätt.

Därefter några bilder från Smygehuk och till sist några från Ystad. Det finns nog en förordning att alla gatuhus skall ha rosor på trotoaren.

"Semestersegling"

Söndag 8:e juli

Fortfarande ingen vind och dis på morgonen. Siktet var inställt på att passera bron vid öppningen klockan 9. Men jag gick till bageriet istället så bropassagen fick vänta till 10. Utanför Trelleborg efter farleden bar det bokstavligen av in i dimman. När det var som tätast satt man i en kokong med 30 meters radie. Det var en ganska säregen upplevelse. Dimman lättade en stund för att återkomma några sjömil utanför Smygehamn. Det blev att förlita sig till GPS:en. Den sista pricken jag skulle hitta såg jag på 25 meters avstånd och sedan bar det av rakt mot land. Det var nervigt när vi kom riktigt nära med många kontroller av GPS och sjökort. Plötsligt, när jag tittade upp såg jag båda hamnpirarna på bara 50 meters avstånd. Jag var på väg rakt in mitt emellan.  Några vänliga själar hjälpte mig lägga till. Dagens tur tog fyra timmar. Sedan har jag varit turist bland alla de andra. De var många idag. Jag har varit ute på Sveriges sydligaste udde och jag har ätit stekt sill med potatismos och besökt månglarbodarna. Det skall man ju bara göra här som turist.

"Semestersegling"

Nu har jag gett mig ut på ”semestersegling”.

Fredag 6:e juli.

Det regnade småspik vid avfärden från Limhamn. Det slutade dock innan jag hunnit under Öresundsbron. I stället ökade vinden och det blev en bra tur till Höllvikens fyr, som ligger utanför Klagshamn. Därifrån går en ränna mot Skanör och en mot Falsterbokannalen. Skanör  är trevligare men det är en lång omväg om man skall vidare österut längs sydkusten. Det fick bli Falsterbokanalen dit jag kom efter bara drygt tre timmar till sjöss. Det är ju semester. Väl i Falsterbokanalen fick jag reda på att det är hamnfest i Skanör. Så går det om man inte kollar.

Lördag 7:e juli

Vaknade med ingen vind alls och dimma så man kunde knappt se tvärs över kanalen. Det fick bli en promenad till ICA för att köpa bullar till frukost. Det var ju inte precis någon brådska att komma iväg i dimman. Det finns uppenbarligen många som litar på sina GPS-apparater, för det var en del som gav sig iväg i dimman. Sedan kom regnet och diset istället. Sikten blev något bättre men lusten at stå en dag till i regnet fanns inte så det fick bli liggedag.

Jag har i stället lärt mig lägga in en rutt i GPS:en. Det tog lång tid för man skall ju inte läsa instruktionerna. Dessutom blir det inga bilder nu på denna segling, för sladden mellan kameran och datorn ligger kvar på skrivbordet hemma. Då försökte jag istället fotografera med telefonen och upprätta bluetooth-förbindelse mellan telefonen och datorn. Förbindelsen upprättades men jag har inte kommit på hur man skall överföra filer från telefonen till datorn. (Här finns ingen instruktion.) Det fanns ett sätt at överföra filer andra hållet men det fungerade inte.

Till slut: Innan man sätter på stekjärnet, se till att brandvarnaren är i sittbrunnen.

Ny båt

Till slut blev det en ny båt. Efter mycket sökande och tittande i Simrishamn, Åhus, Norrköping och Hovås fastnade jag for en Compis 97, som låg i Björlanda. Björlanda på norra Hisingen är nordens största småbåtshamn. Båten är 9,70 meter lång, 3,09 meter bred och masttoppen är cirka 15 meter över vattenlinjen.

Hemresan från Björlanda började med att ligga inblåst en dag. Jag tyckte att det inte gjorde så mycket eftersom jag glömt en del när jag packade. Det viktigaste av det glömda var bröd till frukost. Ut och vandra. Efter ungefär fyra kilometer utan att hitta någon affär gav jag upp. Det fick bli stekt blodkorv till frukost nästa dag.

När jag äntligen kom iväg och skulle sätta segel utanför hamnen kom nästa missöde. Skotlinan till rullgenuan trasslade in sig i fendrarna som jag bara lagt på däcket. Det är lite mycket jobb att ta loss och stuva undan när man är ensam i båten. Resultatet av trasslet blev att seglets infästning i däcket gick sönder, så det var bara till att rulla in det igen. Nu har jag seglat genom Göteborgs skärgård med bara storseglet uppe. Det gick det också, men jag fick ta lite hjälp av motorn på något ställe eftersom jag inte kunde komma tillräckligt högt i vinden för bara stor.

Natthamn blev Bua, närmsta granne med Ringhals kärnkraftverk. Det var bara jag och två tyska båtar där. Tyskarna var på väg norrut till Göteborg och Vänern. De var mycket hjälpsamma och hjälpte mig att byta ut den söndriga genuan mot en fock. Med rullfocksystem skall man helst vara två eftersom man måste mata in seglet i en skena samtidigt som man drar upp det. Lyckan var dessutom en ICA butik i Bua där jag kunde köpa bröd och lite annat.

I Bua har man arrangerat en fantastisk ljugarbänk med utsikt över hamnen och viken utanför. Jag försökte men det var svårt att fånga på bild.

Nästa hamn var Falkenberg. Därifrån finns inga bilder, för man ser bara ett par flytdockor vid varvet. I gengäld fick man låna cykel gratis så det blev en tur till staden för mer kompletteringsinköp.

Dag tre och målet var Mölle. Det var nästan ingen vind så det blev mest motorgång, även om seglen var uppe för syns skull. Vinden kom dock nästan i överflöd vid passagen av Hallands Väderö. Nu var det hög tid att fundera. Jag kunde inte komma på hur jag skulle kunna lägga till långsides hamnpiren i Mölle i västlig vind ensam ombord, så det fick bli Arild istället. Hamnen i Arild ligger skyddad bakom Kullaberg så där kunde jag komma in på pir-nocken utan att båten blåste ifrån mig när jag hoppade iland.

Arild är en fantastiskt vacker by, där husen klättrar längs sluttningen. Det visade sig dessutom vara underhållning i Arild. En blåsorkester ställde upp sig och gav en timmas konsert med blandad lätt underhållningsmusik. Bilden på båten är tagen i Arild.

På sista etappen från Arild till Limhamn fick hon visa vad hon kunde på ett hårt kryssben från Arild tills vi kunde runda Kullen. Därefter var det en riktigt skön tur med god halvvind.

I Limhamn vidtog en tid med anpassning av båten till ensamsegling. Ulf och jag hann dock med en tur till Råå över midsommar. Annika och Conny var redan där och tog väl hand om oss.

Tävlingen med förslag till nytt namn vanns av mig. Inga andra förslag inkom. Tidigare hette hon Zombra. Sombra med s betyder skugga på spanska. Jag behöll spanskan, så nu heter hon Chica. Det namnet är mera chict (ha ha) tycker jag.  Ta fram lexikonet om det behövs.

Malmö

Eftersom jag nu flyttat tillbaka till Malmö så är det tid att lägga ner bloggen.
Tack till dem som stått ut med att läsa.

Ha det bra

Alve

Kina

Förra lördagen kom vi, min boss och jag, hem till UAE från två veckor på reasnde fot i Kina med ett par dagar i Singapore som avslutning. Som vanligt vid sådana resor finns nästan ingen tid for sightseeing. Men några intryck finns det ändå att förmedla.


Första anhalten var en förstad till Guangzhou, som förr i tiden kallades Kantoon. Flygplatsen betecknas fortfarande CAN på biljetterna. Det ligger i söder inte långt från Hong Kong. Första dagen blev det tid till en eftermiddags promenad då jag kunde se några ungdomar som hade träning i hastighetsåkning på inlines. Bebyggelsen var varierad. "Glashuset", som man kan skymta till vänster på bilden från torget är ett bankpalats. Bankerna har de största och de mest påkostade husen också här. Det kan kanske ifrågasättas hur det går ihop med det officiella styrelseskicket, men det är en annan historia.

Det fanns också nybyggda moderna områden med en arkitektur som klart avviker från de gamla idealen.

Bakom torget hittade jag denna kopia av ett vattenhjul. Anledningen till att det stod där vet jag inte men bakom häcken fanns ett avloppsdike som inte luktade alltför gott, så man kan kanske gissa att det funnits en pumpstation eller liknande.

På kvällen var det full aktivitet på torget. Det fanns grupper som idkade den traditionella gymnastiken med sitt långsamma välavvägda rörelsemönster. Det fanns andra grupper som dansade line-dance. Jag har inte sett line-dance i Sverige men här rörde de flesta sig som robotar. De kunde stegen och rörelserna men fick inte till det där med rytmen. Men framför allt samlades man familjevis eller i grupper av familjer för att umgås under ett par timmar efter solnedgång. Vi såg samma sak på kvällsprommenad på standpromenaden i Yantai som ligger en 4 - 5 timmars flygresa norr om Guangzhou. Den kvällen vi var där var det desutom en mycket svag bris ut mot vattnet så många sände upp "varmluftsballonger" bestående av en ballong av rispapper och en värme/ljuskälla av något slag. De flög ganska högt och långt och flygtiden var mellan fem och tio minuter.

Maten var fantastisk. Det blir inte lätt att äta Kinamat i Sverige igen. Man får komma ihåg att det svenk-kinesiska köket har inte mycket gemensamt med det kinesiska. Maten består av mycket fisk och skaldjur, en hel del grönsaker och en mindre mängd kött som ofta är kyckling. Vi fick ungduva vid ett par tillfällen. De sa att den skulle vara precis 13 veckor vid slakten.

Vi skall komma ihåg att det vi i allmänhet fick vad man kan kalla bjudmat. Den genomsnittlige kinesen äter kanske inte samma sak till vardags.

Lite äventyrligare och lite närmre den kinesiska verkligheten var vi i en by två timmars körning sydost om Guangzhou. Där åt vi på en liten fiskrestaurang. Maten förvarades levande i akvarier. Vi fick hett vatten så vi själva kunde diska alla glas och bestick före maten. Ingen blev sjuk efteråt. Bilden är från "stora torget". I utkanten av byn kom en man drivande ett par vattenbufflar men jag hann inte få upp kameran.

Annars var det mest äventyrliga att jag lyckades bli stungen i armen av ett bi. Det svulnade och kliade våldsamt ett par dagar men satte sig sedan gradvis. Nu är det bara en prick kvar.

Vi blev desutom bjudna på orm dels i form av soppa och dels stekt. Den stekta sades vara Kobra. Köttet var ganska trådigt och smakade inte väldigt mycket. Man skulle kunna ta det for nacken på en större fågel eller liknande. Jag vet inte vad som var i soppan men det köttet var vitare och mer gummiaktigt i konsistensen och inte lika gott. Värdarna drack små glas av någon grön vätska som de påstod vara ormgalla blandat med något. Där gick gränsen den dagen. Man skall ju ha något att se fram emot tills nästa gång.

Grönt te serverades till varje måltid men även kineserna tycks vilja dricka öl till maten. Man kan dessutom få gott Kinesistkt rödvin. Våra värdar envisades dock med att skåla i vinet hela tiden. Det är inte kul att dricka botten upp i rödvin som faktiskt förtjänade bättre. En lunch kom man med en flaska risbrännvin som man drack som snaps. Dricka snaps till maten är ju inget problem för en som råkar vara född i vodkabältet. Min boss klarade det ganska bra, men han smakade nog för mycket på det i början. Risbrännvin smakar illa så det är bäst att bara hälla det rakt ned i halsen.

Beijing. Jag bodde på 64:e våningen med en fantastisk utsikt. De omkringliggande skyskraperna ser ganska små ut. I närheten av hotellet fanns också den Kinesiska televisionens mycket märkliga hus som alla säkert såg i samband med OS.

Vi fick några timmar över på kvällen och vara värdar var vänliga nog att köra oss till Den Himelska Fridens torg. Där ligger Ordförande Maos mausoleum i ena änden och ingången till den Förbjuna Staden i den andra. Det är något märkligt i kinesernas förhållande till ordförande Mao. Han hyllas fortfarande och hans poträtt finns över ingången till Den Förbjudna Staden. Kulturrevolotionen verkar glömd eller forträngd. När jag vid ett par tillfällen råkade fråga om de fyras gäng så togs det däremot illa upp. Man skulle inte blanda ihop ordförande Mao med hans hustru.

Det var i alla fall en fantastisk känsla att vandra på torget och se på den dagliga flagghalningsceremonin innan polisen tömde torget på folk. Efter mörkrets inbrott var torget tomt.

Resan avslutades med ett par dagar i Singapore. Vid det laget hade jag dragit på mig en kraftig förkylning så jag kände inte for att gå ut något utöver vad som behövdes i jobbet även om jag hade några timmar ledigt en eftermiddag. Efter att ha bott där i åtta månader har ju staden inte heller nyhetens behag för mig. Jag kunde i alla fall ta nagon bild pa det nya omtalade kasinot från hotellet. Det blev ingen Singapore sling på Raffels den här gången heller. Det har det aldrig blivit.