Fotvandring i Ajman

Idag, lördag, är det sista helgdagen av tre av Eid al Adha. Fråga inte vad Eid al Adha egentligen är för det vet jag inte. Mina kunskaper om Islam är inte vad de borde vara efter så många år här.
Temperaturen har sjunkit till 30 grader eller strax under så det var läge för en långpromenad i Ajman.

Promenaden gick först mot centrum där folklivet är intensivt.

Det är nationaldag nästa vecka så flaggorna finns överalt. Man, dvs de få "locals", som finns är väldigt patriotiska väl uppbackade av det offentliga etablisemaanget.

Bilden till höger är typisk. varhelst det finns en liten gräsplätt sitter männen i grupper. Det här gräset är nästan mitt i en av de mest traffikerade korsningarna, vid Lulu center för de som vet var det är. Männen är gästarbetare. De tjänar inte tillräckligt för att ha någon familj här så sitta i grupper är fritidsnöjet framför andra.

Krimskramsaffärer som den här där allt kostar mellan 1 och 5 dirham (2-10 kronor) är vanliga. Men det finns också andra småaffärer eller snarare bassarer överallt. Jag tvivlar på att komersen är god men affärer finns överallt.

Så småningom kom jag ner på strandpromenaden. I Ajman är det paradgatan. Den sträcker sig längs en lång allmän sandstrand som inte används väldigt mycket. I ena änden ligger "Palm roundabout" med en ensam palm i centrum. Nästan i andra änden finns något som kallas Beach Club med restauranger och annat för kamraterna från Indien och Pakistan. Jag har bara varit där en gång och inte utforskat det så noga, men det är inte för mig. Vid sidan av eller utanför om man så vill ligger "the outside inn". Det är en typisk engesk pub, som serverar öl och engesk pubmat plus några bättre rätter. Pilsnern kostar ett par dirham mer, men publiken är mest västerlänningar. Det ser man till genom att föreskriva västerlänsk klädsel och som sagt genom att ta lite mer betalt. Nu är det förståss int tillåtet att sälja alkohol på offentliga ställen. Det löser man med en skylt där det står "members only". Medlemskapet får man genom att gå in genom dörren. Det kostar inget och det är inga papper att fylla i, så det är ett enkelt och effektivt sätt att kringgå reglerna. När jag kom dit var jag törstig. En och en halv timmas promenad i 30 grader tar lite även om takten på slutet inte var så hög. Pubben ligger bara ett par kvarter från där jag bor, men dragningskraften var stor.

På vägen därifrån efter en!! pint var solen på väg ner bakom en moské så jag fick en sista bild i motljus.

Norrut

Idag gick färden norrut längs västkusten; nästan till gränsen till Oman.
Om det är så att ni behöver en liten snabb geografilektion så är det så att den norra delen av den halvö som vi bor på, dvs den delen som sticker in i Hormutzsundet, tillhör Oman. Söder därom ligger Förenade Arabemiraten fån kust till kust. Länre södetut igen på ostkusten ligger det egentliga Oman.
Jag har inte varit så långt norrut här tidigare, men där var inte mycket att titta på så jag gjorde en avstickare in i Wadi Golilah. En Wadi är en flodbädd eller dalgång. Nu kom jag inte så långt in för min bil är inte gjord för "off road" körning. Därför tog det slut där bilden visar. Tid att skaffa en jeep med hög markfrigång och fyrhjulsdrift? Det finns ett antal ställen som bara är tillgängliga med sådana eller liknande bilar.

Al Mamzar park

Idag var vädret bra för några timmar på stranden. Lite lätta molnslöjor mildrade solen lite och det var inte varmare än att man kunde gå en bra bit. Så jag testade ett nytt ställe, som heter Al Mamzar park där jag inte varit tidigare. Den ligger i Dubai på gränsen till Sharjah. Där finns gott om picknickområden där familjer, även många lokala, har heldagar. En del av de här familjerna kan vara väldigt stora. Jag såg grupper om minst ett dussin personer sitta och äta. Där finns några fasta grillar. Annars var det medhavda grillar i alla storlekar och jättelika kylväskor som gällde. Nåja, jag kom dit ganska sent för att testa stränderna och bar bara på en cola. Där finns fyra stränder och den jag fastnade för fungerade bra. Vattnet var varmare än det någonsin blir i Sverige, så om man vill ha fakirbad är det här fel plats. Den var ganska öppen mot havet så det rullade in en del vågor. Vinden är också varm, så man slipper frysa när man går upp ur vattnet också. Inte alls likt Sibbarp där man fryser både då man hoppar i och när man går ur vattnet. Hurtbullarna säger väl att det inte är så friskt som i Sverige.

Vid sidan om stränderna finns en imponerande entré, amfiteater, och diverse kiosker och matställen. Jag försökte kika in i det traditionalla kafféet men jag såg ingen därinne.

Somsynes kan man roa sig vid sidan av också om man har de rätta leksakerna. Som de kör är det konstigt att det ine händer en massa olyckor.

Det är tygligen inte bara på dagtid som folk äter där. När jag lämnade stället vid femtiden mötte jag många på väg in också de med stora kylväskor och grillar. Tydligen är där strandparty på kvällen. De är nog inte så vilda för många av de som kom vid den tiden var "locals" med familjer.

Diverse från Förenade Arabemiraten

Kvar i Mellanöstern.
Här händer inte mycket. Eller det är kanske snarare att jag är så van vid hur det är här att jag inte reagerar för saker och händelser på samma sätt som i Argentina. Vissa saker är också som hemma i Sverige. Just nu lyssnar jag på Sportextra via Internet.
Trafiken har återgått till sin vanliga intensitet efter Ramadan och efterföljande ledigheter bland delar av befolkningen. Det betyder långa köer på olika ställen, dock mest i Dubai och Abu Dhabi. Där jag brukar köra är det också köer man inte så farliga. När jag bodde i Dubai tog det drygt en halv timma att köra till jobb på morgnarna. De brukade ta vad som helst mellan en och en halv och två och en halv timma att köra samma väg tillbaka. I Ajman är trafiken betydligt lättare. Nu blir man otålig om man sitter fast i en kö i 15 minuter.
I förra veckan var det mässa i Abu Dhabi med efterföljande middag och utdelning av ett antal priser i bästa Oscarsstil för bästa företag i olika klasser och aspekter. Mitt nuvarande och tidigare företag var nominerade i samma två klasser och vi delade broderligt med pris i en klass var.

Middagen var uppriktigt sagt inget vidare. Förrätten var inlagda rödbetor med lite sallad och en ost som liknade blåmögel. Osten var god men ack så sparsamt förekommande. Huvudrätten bestod av stekt lax. Vilken höjdare för en Skandinav. Normännen vid mitt bord var inte heller särskilt imponerade. Men jag träffade en del gamla bekanta så kvällen var lyckad i alla fall.

I kväll har jag hämtat ett antal skjortor från tvättinrättningen. Det är en av de stora fördelarna här. Det är så billigt att få tvättat skjortor och byxor att det inte är lönt att slabba själv.

Min gamla Volvo är såld och nu kör jag omkring i en liten Honda Civic. Den kan man köra omkring med för två kronor milen i bensinkostnad. När kunde man göra det i Sverige? Nu är ju förstås bensinen subventionerad. Bensinbolagen säger att de skulle behöva dubbla priset för att täcka sina kostnader. Men det får de inte. Det kallas skatteåterbäring. Inte för att skatten är så hög till att börja med. Det finns ingen inkomstskatt men en del avgifter som särskilt drabbar oss utlänningar. Vi betalar till exempel mer för ström och vatten än vad de lokala innevånarna gör. Men det får man ta. Det är inte svenska skattesatser precis.

Inköp

Jakten på en panna för att koka Turkiskt kaffe ar över.

Igår körde jag till Mall of the Emirates. Där finns det en väldigt stor Carrefour butik och en stor Home Center butik. Jag tänkte att jag skulle finna en panna i minst en av dem. Rätt tänkt. Det fanns två pannor att välja på i Carrefourbutiken. Å andra sidan fanns det ingen i Home Center. Men en av två är tillräckligt i det här fallet. Nu återstår bara att testa, men det får bli en annan dag. Det tredje målet blev en missräkning. The Coffee Bean and the Tea Leaf är mitt favorit ställe för kaffe ute. Men de hade inte öppnat igen efter Ramadan. Så jag fick bli utan den här gången. Annars är Mall of the Emirates mest känt for sin skidbacke. Jag kommer inte ihåg måtten men den är inte väldigt krävande. Det finns en bit som de påstår är svart, dvs brant, men den är bara en sväng lång. Det ar hopplöst att få någon bra bild sa ni hålla till godo med det möjliga.







På vägen till Mall of the Emirates blev det ett stopp for att fotografera världens högsta hus, Burj Dubai. Burj betyder torn och nog är det ett torn. De andra husen på bilden är inte små heller; gissningsvis ungefar 30 våningar vilket jag tror är samma som Turning Torso i Malmö.


Vänligen notera att huset står inte i Pisa, det lutar inte. Solen är för stark så man kan inte se bilden i rutan. Jag kunde möjligen sätta igång och redigera bilderna men då hade det inte blivit någon blogg inom rimlig tid.










Tillbaka i Ajman körde jag till City Center för att tvätta bilen, betala telefon och internet räkningarna och köpa lite mat. Bilen får man handtvättad på parkeringsplatsen för cirka 20 kronor. Notera dock att Lexusen på bilden är inte min.

Telefonräkningarna betalar man i automater som syns på bilden. Bank och postgiro har man inte hört talas om. Det finns vissa möjligheter att betala via internetbanken men administrationen för att komma igång är så stor och krånglig att det är enklare att åka runt och betala. Jag har inte så många. Jag betalar telefonen i en automat, elräkningen på elbolagets kontor och avloppet på deras kontor. I morgon skall jag ägna någon timma till att köra runt och betala el och avlopp.

I dag har jag dessutom varit och fyllt på lagret av pilsner. Man får köra några mil norrut till ett vattenhål. För dem, som har varit där kan jag tala om att de har byggt ett nytt fint hus där de har dubbelt så mycket vin som tidigare. Dock verkade ökningen mest vara av de dyrare sorterna. De hade tre sorters Brunello den billigaste för 350 kronor och en Amarone för samma pris. Det blev naturligtvis ett par flaskor vin också även om jag hade bestämt att jag inte behöver mer för tillfället. Och det blev inget så dyrt. Bland annat blev det ett kul och gott vin från Sicilien. Det är gjort av Merlot och Sagiovese men jag vet inte proportionerna Första reaktionen var att rynka på näsan åt Sicilien, det är säkert för varmt där, men det är gott och smakar inte ö-vin. Sangiovesen fungerar uppenbarligen bra där också. Väl värt sina 80 kronor. Det andra är en Tempranillo for 120 kronor. Den får jag smaka en annan dag.

Hatta

Eid Mubarak eller god helg. I går kväll vid åttatiden siktades nymånen så fastemånaden Ramadan är slut. Det betyder också att Eid al Fitr startar i dag och därmed är vi på den privata sidan är fria i två dagar. De offentliganställda har tre dagars ledighet. Det är dem väl unnat. Jag har firat med lunch på Hatta Fort Hotell. Det ligger cirka tio mil från Dubai i bergen nära gränsen till Oman. På vägen dit passerar man ett ställe där man kan hyra fyrhjuliga motorcyklar och köra bland sanddynerna. Det är kul men inte alls ofarligt. Det finns också en jättedyn där stora fyrhjulsdrivna bilar roar sig med så kallad Sand bashing. Den lilla vita pricken är en Landcruiser eller liknande. Man kan gå på kurs för att lära sig köra i sanden. Man skall också ha spade med och vara duktig på att gräva i hettan för de fastnar ofta.

Hatta Fort Hotell är en oas i sig självt. Det är ett väldigt populärt utflyktsmål. För de boende finns en massa aktiviteter Där finns två pooler, skjutbana, bågskyttebana och en underlig golfbana med bara korthål och inget gräs. Greenerna är inte gröna utan gråsvarta av lavasten eller liknaande. Man kan som synes också hyra en kamel. Det blev lite hastigt med bilden och det går inta att se på LDC skärmen i det starka solljuset här vad man fotograferar Så det får bli att grovrikta och skjuta.

Efter lunchen körde jag in i byn. den har växt väldigt sedan jag var där inne senast. Där fanns ett nytt stort villaområde. Man kan ju undra vad folk lever av i en liten by uppe i bergen.

Där finns ett välbevarat (museum) historiskt område. Jag ock några till har varit där förr så jag utmanade inte hettan. Området är ganska stort. Försvarstornet på bilden ligger vid parkeringsplatsen. Nu vet vi varför tornen i schack ser ut som de gör. Eller också finns det en helt annan förklaring. Jag vet inte. Men likheten är slående. Liknande försvarstorn finns överallt häromkring.

Jag hade sett ett vatten i närheten av Hatta på Google Earth och jag hade en aning om hur man skulle komma dit. Det jag hittade var en damm med väldigt lite vatten. Där var dock tillräckligt för att bli badplats för en del av lokalbefolkningen. Mer intressant blev det inte av dagens utfärd.

Festival City Mall

Fredag är veckoslutet för oss. Det finns olika varianter. En del har torsdag - fredag ledigt och den officiella helgen för de statsanställda är fredag - lördag. Men på vår firma har vi bara fredag fritt.

I går, för jag skriver det här på lördags kväll, behövde jag handla lite. Jag har tidigare skrivit om Galleria Pacifico i Buenos Aires. I Dubai finns många gallerier att välja mellan men igår var det Festival City Mall som gällde. Jag behövde lingonsylt och det finns bara där. Där finns nämligen IKEA. Det blev lite annat också. Några småsaker och ett nytt stort stekjärn, för de gamla har tagit slut. Teflonbeläggningen finns åtminstone inte kvar i någon större utsträckning Jag köpte också en liten såspanna. Inte för att jag behövde en såspanna, men jag köpte turkiskt kaffe i Istanbul och till det behöver man en liten panna. Jag köpte gen minst de hade, men hemkommen visade det sig att den var för stor i alla fall. Nu får jag ut och leta efter en riktig panna. Jag gillar turkiskt kaffe, men de (o)lustiga var att det vi fick i Istanbul var ingen höjdare. Vi får väl se om jag kan laga bättre själv så småningom.

Festival City Mall är ett oerhört stort ställe liksom många andra sådana ställen i Dubai. Butikerna är desamma som på alla andra liknande ställen så det är inget att skriva om. Innemiljön är sådär med Dubai mått mätt även om den är minst 100 gånger bättre än motsvarande ställen i och runt Malmö. Det enda spektakulära inne är vattenspelen som omger en av trapporna mellan bottenplanet och mellanplanet. Utemiljön är något helt annat. Man håller sig med en egen "Venetiansk" kanal med uteserveringar längs med kanten. De är indragna för närvarande för det är fortfarande Ramadan dvs fastemånaden. Då är serveringarna stängda till efter solnedgången. På andra sidan om byggnaden till vänster på bilden ligger en småbåts hamn. Småbåtar är kanske ett relativt begrepp. Storleken på småbåtarna är inte riktigt vad vi är vana vid i Sverige. Man kan också se Burj Dubai i diset. Jag har inte varit tillräckligt nära för att se hur långt man egentligen kommit. det får eventuellt bli en annan gång.

Istanbul

Av den österländska mystiken med magdans och annat såg vi inget. Däremot bodde jag i den flottaste hotellsvit jag har sett. Vardagsrummet var lika stort som det jag har i Ajman och sovrummet var nog större an mitt vanliga. Badrummet dominerades av ett runt bubbelbadkar rakt fram när man kom in. Till vänster fanns två vaskar och till höger ett toalettrum och ett duschrum. Jag har ingen aning om vad det kostade och jag vill nog inte veta heller.

Vi kom till Istanbul omedelbart efter det stora regnet, som tyvärr kostade ett antal liv. Det enda vi märkte var att trafiken var ovanligt besvärlig för de hade stängt den ena bron över Bosporen. Istanbul är byggt på kullar och vi kom ut i ett tämligen normalt åskregn nar vi skulle tillbaka till flygplatsen. Stora vattenmassor samlades på gatorna och forsade utför backarna. Det var riktigt svårframkomligt så jag kan tänka hur det såg ut när det stora regnet kom.

Vi fick också vara med om Iftar två kvällar på rad. Det är fortfarande fastemånaden Ramadan för muslimerna. Iftar är när man bryter fastan på kvällen. Maten var inte alls så överdriven som den är i Dubai med omnejd, där man äter jättelika bufféer. På de ställen vi var serverades många smårätter inklusive den obligatoriska soppan. Jag har ingen aning vad den var gjord av. Den smakade inte så mycket men den var okay. Fastan bryts efter solens nedgång och klockslaget blir därför olika varje dag. Det är mycket noga att inte starta rör tidigt. De som var mest hungriga gjorde i ordning bröd och en bit rökt fårkött på talriken i god tid. Det fick sedan ligga där tills man hörde de rätta orden från den närmsta minareten eller radion. På det första stället vi var kom kyparen ut och berättade att vi kunde börja.

Det blev inget turistande och de bilder jag försökte ta av Bosporen från bilen blev inte bra. Det är synd för det verkade finnas en hel del att se och uppleva. Tyvärr gick inte förhandlingarna särskilt bra heller så chansen att komma tillbaka är nog inte så stor. Men man vet aldrig.

IVÖ

Den årliga träffen på Ivö är över. Tack till alla som var med. Vädret var blandat så det blev inte några langre utflykter men det gjorde egentligen inte något. Vi hade väldigt trevligt ändå och vi var runt och tittade på sevärdheter i fjor. Då fann vi en text i kyrkan som nog inte är så politiskt korrekt idag. Den får dock sitta kvar på sin plats.
Det går inte att läsa på bilden men det står:

Till Sveriges folk!

För alla dessa män och kvinnor står det i denna tid av våld och söndring i världen klart, att den svenska endräkten måste fördjupas och vår frihet bevaras okränkt. För den skull är ingenting nödvändigare än än att vårt folk besinnar sig på sina uppgifter såsom bärare av fäderneärvd kristen kultur. Därför hava vi, svenska kvinnor och mänur riksdagen och kyrkomötet, vilka i denna för vårt land skickelsedigra stund äro församlade i rikets huvudstad, velat samfällt erinra vårt folk om vårt gemensamma arv och ansvar. Den svenska linjen är den kristna linjen. Ännu idag gälla Olaus Petri ord: "WIJ SVENSKE HÖRE OCH GUDHI TIL , SÅ WEL SOM ANNAT FOLK, OCH THET MÅÅL, WIJ HAFFVE, THET HAFFVER GUDH GIFFIVIT OSS"

Härtill sätta vi våra namn

Rådhussalen Stockholms Stadshus den 23 november 1941.

Jag kan inte läsa namnen men de tillhör ett statsråd, första och andra kammerens talmän, första och andra vice talmän och kyrkorådets ordförande och vice ordförande.

Där ser man hur värderingarna ändras på en trots allt ganska kort tidsrymd.

Nåväl, kyrkan är vacker både utanpå och inuti som synes på bilden.

Efter en ganska kort semmester drar jag tillbaka till Viken (Persiska eller Arabiska beroende på vilken sida man bor) på söndag. Sedan får vi se om fortsättningen blir i öster- eller västerled.

Japansk tradgard

Jag har varit dalig pa att skriva nu pa en tid, men jag har inte gjort mycket att skriva om.
I sondags tog jag mig dock i kragen och korde jag till den Japanska parken. Det lat ju kul att strova runt i nar vadret var klart och inte sa valdigt kallt. Det blev en klar besvikelse. Jag sag en dam utova den sorts Kinesisk gymnastik som har ett namn som jag har glomt.
Dar fanns ocksa en liten damm dar nagra farbroder stod och flugfiskade. De maste bara ha tranat pa att kasta, for jag kan inte tanka mig att det finns nagon fisk i den lilla dammen.
Det anda som mojligen kan vara japanskt ar nagra trad som jag inte kande igen. De har langa mjuka barr men ar betydligt tatare vaxta an larktrad. Jag har inte sett manga larktrad men de som mor och far hade i kolonin liknade inte dessa. De har ar tatvuxna och ar tillhall for ett stort antal grona faglar. Jag forsokte fotografera faglarna men systemkameran med det riktiga teleobjektivet finns kvar i Ajman, sa jag kunde inte komma tillrakligt nara. Bilderna blev for daliga for att sattas in har da faglarna bara blev sma prickar pa korten.

Efter besvikelsen i den Japanska parken korde jag till ett shoppingcenter, som jag inte besokt tidigare. Inte for att jag tycker det ar speciellt kul att ga pa shoppingcenter men man ska ju fordriva tiden med nagot.
Efter att ha studerat kartan noga bestamde jag mig for hur jag skulle kora for att hitta. Trafiken ar sa intensiv att nar man val har startat ar det forsent att titta pa kartan.
Jag vet att det pa manga stallen ar problem (forbjudet) att svanga till vanster eftersom trafikljusen har inte fungerar som i Sverige. Om det ar gront i bada riktningarna samtidigt i ett kors, sa far man inte vanda till vanster. Alltsa la jag en rutt som bara skull inebara hogersvang pa den gata jag trodde skulle vara kritisk. Det som inte stod pa kartan var att denna gata hade tva bussfiler till hoger. Dessa far man inte heller korsa for att vanda sa det var bara att fortsatta rakt fram flera kvarter forbi dar jag hade tankt att vanda. Jag kom till ett torg dar jag kunde vanda till hoger och efter ytterligare nagra kvarter med enkelriktade gator till hoger igen for att komma tillbaka. Med idiotens tur hamnade jag da naturligtvis helt ratt dock utan att jag kunde hjalpa det. Shopingcentrat var ingen direkt uplevelse men dar fanns en food court dar jag kunde fa lite kinesmat till lunch.

Centrala brottsregistret

Igar var jag pa centrala brottsregistret i Buenos Aires dar de tog fingeravtryck pa alla tio fingrarna. Anledningen ar att jag behover ett vad de oversatte till Certifikat for gott upptradande. Antingen ar det en kul beteckning eller en dalig oversattning. Jag antar att det ar ett intyg att jag inte forekommer i brottsregistret. Detta intyg behovs for att jag forsoker hyra ett hus i ett ”fint” omrade. Det lustiga ar att jag ar overtygad om att alla som bor i det omradet fuskar med skatten. Men det ar val ett tillatet brott.
Jag har ocksa fyllt i ansokningshandlingar for att fa bo i omradet. Handlingarna har fragor om allt fran foraldrarnas namn till skonummer. Dessutom finns regler for gott upptradande. De viktigaste sakerna tycks vara att inte kora for fort i omradet; hastighetsbegransningarna ar 30 km/tim och 10 km/tim. Desutom far man inte skada allmanna trad och inte ha vissa hundraser. Gubben hade varit forbjuden.
Om ansokningshandlingarna ser bra ut blir man kallad till intervju infor en antagningskommitte, som sedan beslutar om man far bo i omradet. Later enkelt va?

Rosa hus och annat

For lange sedan pratade Ingrid om rosa hus. De ar inte sa ovanliga har i Argentina. De finns i olika storlekar fran sma till valdigt stora. Det har lilla huset kor jag forbi mest varje dag i Ensenada.
I det stora huset, som kallas Casa Rosada och ar presidentpalatset, harskar Cristina. Det ar hon som gjorde det Hillery misslyckades med, dvs att eftertrada sin man som president for nationen. Jag har sett henne halla tal pa TV. Hon kan prata i minst en timma i strack utan manus och nastan utan att andas in. Man ser henne aldrig sanka blicken, och det ser inte ut som om hon laser nagon annan stans heller.

Nu forstar jag inte vad hon sager sa det kan vara nonsens men det tror jag inte for det finns ju nagra miljoner har som kan spanska. I och for sig ar hon ju politiker sa det masta ar nog nonsens men inte pa det sattet som jag menade. Hon har dock tappat en hel del i popularitet sedan hon blev vald. Hon forlorade sin majoritet i parlamentet nu i mellanarsvalet och hennes man, expresidenten blev inte invald. Detta trots att hon forsokte mygla genom att tidigarelagga valet nagra manader for att man skulle se sa lite som mojligt av effeten av bankkrisen.

Framfor presidentpalatset ligger ett torg som nastan kan tavla med St. Marcusplatsen i Venegig nar det galler antal duvor. Dar ligger ocksa nagra vackra hus med torn och tinnar.

Ett kvarter darifran startar Gagatan med stort G. Den heter Florida. Den forsta delen ar inte sa turistinriktad.
Har finns enstaka kiosker; de kallas sa har och ar ett mellanting mellan kiosk i var mening och uteservering. De saknar dorrar som vanliga affarer och utbudet ar godis och dricka och kaffe ibland. Sadana finns det gott om har aven om de flesta inte ar sa iogonenfallande som den pa bild.
I ovrigt finns har affarer som saljer klader. Nagon som ar forvanad? Men har finns ocksa annat som inte turister koper som TV apparater, kylskap och sadant.

Pa andra sidan Avenida Corrientes daremot finns nastan bara affarer som riktar sig till turister. Har finns mer eller mindre bra tango- och andra upptraden pa gatan. Man borjar minsan stalla krav. Nar jag sag dem de forsta gangerna tyckte jag de var valdigt duktiga. Har finns ocksa alla laderaffarerna med sina inkastare. Jag blir standigt utsatt. Jag ser val inte ut som en akta Argentinare; tid att skaffa mustach (tangorabatt). Skor och skinn ar billigt. Man har ju mycket kor och ater en massa kott sa man far forsoka ta tillvara pa det som blir over ocksa. (Nackdelen med att inte vara riktig turist ar att man kan alltid handla den dar jackan en annan dag och om jag kanner mig sjalv kommer jag att resa hem en dag utan att ha handlat nagonting alls.)

Pa den har gatan finns ocksa affarerna som saljer mer eller mindre konstnarligt utkarvade saker av en rosa bergart som jag inte kommer ihag namnet pa.

Undantagen fran turiststallena pa la Florida ar ett computer center med ett trettiotal affarer for datorer och relaterad utrustning och i viss man Galerias Pacifico. Galerias Pacifico ar ett varuhus eller rattare ett kvarter dar man byggt over de inre gardarna och gjort affarer. Man har gjort det med klass; atmindstone vad galler takmalningarna av vilka nagra fastnade pa bild.

Utbudet ar det samma som i alla andra varuhus varlden over sa det ar ingenting att tala om. Detta ar det enda varuhuset, som jag sett i BA som i nagon man kan mata sig med dem i Dubai. Tyvarr ar de bilder jag har fran shopingcentra i Dubai inte publiceringsvanlga (ung. 4 Mb styck)

Pa tal om vackra detaljer och hus avslutar jag med en dorr som finns pa Florida och ett hus som jag tror ar den spanska ambasaden. Dorren tillhor nagot marininstitut.

San Telmo

Tillbaka i Argentina

San Telmo ar en av de aldsta delarna av Buenos Aires. Det har ett brokigt forflutet (las garna mer pa Wikipedia) men vid under en period var det stallet dar de mera besuttna bodde. Det har satt sina spar i bebyggelsen och arkitekturen med manga vackra hus.

Gatan dar det hander heter Defensa. Den ar val vard ett besok vilken vardag som helst med alla sina antikvitetsaffarer med manga skona saker. De ligger pa rad i flera kvarter i den ena anden av gatan.

Har ar fullt med miljoer som man kanske inte ser sa ofta. Ett antal av gardarna har oppnats for kommers, men miljoerna blir inte samre for det.

Har finns ocksa en saluhall (kanske den aldsta i BA). Idag ar det mycket turist saker men det finns fortfarande bade gronsaker och kott och annat ursprungligt. En bekant till mig som ar uppvuxen i omradet sa att det var dar man handlade dagligvaror nar han vaxte upp.

Vad tycks om de har jordgubbarna mitt i vintern.

Har finns ocksa det minsta huset i Buenos Aires. Tyvarr vet jag inte mer om det, men det paminner om vissa hus i Amsterdam.

Pa sondagarna ar Defensa dessutom stallet med det mesta folklivet. Aven nu mitt i vintern ar det mycket aktivitet aven om det inte ar det samma som nar det ar lite varmare. Forutom de obligatoriska marknadsstanden och gatuforsaljningen finns det har massor av musik och upptraden. Har finns allt fran full tango orkester till enmans gatumusikanter av varierande skicklighetsgrad och naturligtvis tangoupptraden.

En av de skonare gossarna ar den har, som dansar tango med en docka. Hans mimik, attityd och forhallande till publiken ar val vart att stanna upp och njuta av for en ganska lang stund.

De har tva spelade Vivaldi och Mozart pa tva akustiska gittarer pa ett underbart satt. Var sin stamma naturligtvis i fantastiska arrangemang.

Har finns ocksa ett varierat konstnarsskap fran traskulpturer till portmalning och kanske Inka kultur. Det forsta kanske kan vara inspiration till Jarl, men jag har ingen aning om det sista ar pa riktigt eller komersiella efterapningar.































Till sist. Om man kanner for att glassa runt lite varfor inte gora det med stil i en bil med korgmobler.