Bondfangeri och flygplatser

I Paris blev jag utsatt for ett nytt trick av bondfangeri. Det lag en ring pa trottoaren och strax innan jag kom fram plockade en man upp den och strackte ut den till mig visande att den passade inte honom i alla fall. Han upptackte att det fanns nagra stamplar i ringen men insisterade i alla fall pa att jag skulle ta den. Men, han kunde ju fa nagra Euro. Jag gav homon de tva jag hade losa i fickan. Da ville han ha nagon sedel ocksa; han var ju fattig och behovde pengarna men da var det slut. Jag hade ingen som helst lust att ge mer sa han gick nog inte med mycket vinst den gangen. Men som tiggeri var det ju ett utmarkt utstuderat satt att skapa den forsta kontakten.

Jag tycker att jag alltid stressar pa Frankfurts flygplats och det ar den flygplats dar jag ofta byter plan pa resa mellan Sverige och UAE och andra platser. Pa vagen till Paris kunde de inte ge mig boarding card for strackan Frankfurt – Paris. Alltsa maste jag infinna mig pa ett service center. Det forsta var naturligtvis inte bemannat, det ar de aldrig nar man behover dem. Pa nasta gick det bra, men nu var jag kort om tid. Ner genom tunneln, som tycks vara hur lang som helst, sarskillt nar man har bratt. Svettig och med andan i halsen kom jag fram till gaten precis i tid bara for att finna den tom. Inte ens ratt namn pa skylten. De vanliga manskorna i den intilliggande gaten kunde upplysa om att avgangsgaten var andrad. Skynda utterligare nagra hundra meter till ratt gate bara for att fa beskedet att plant var nastan en timma forsenat. Alltsa genomsvettig i onodan.
For att undvika ett upprepande av detta hade jag sett till att det var nastan tva timmar fran ankomt fran Paris till avgang till Kopenhamn. Nu visade det sig att dessa bada gater lag i samma del av samma terminal. Gangtiden var ungefar tre minuter och dar var ingen ny sakerhetskontroll. Sa blev det alltsa fel igen.
Pa vagen tillbaka till BA pa sondagen blev det stress igen. Jag kunde utan problem anvanda min elektroniska biljett i BA for att fa bording card till Frankfurt, i Frankfurt for att komma till Paris, i Paris for att komma till Kopenhamn men hos SAS i Kopenhamn kan man inte vad alla andra kan. Efter en halv timma i telefon kom damen i incheckningen fram till att det var nagot fel pa min biljett men att hon kunde skicka min vaska till BA men mig bara till Frankfurt. Dar fick jag kontakta Lufthansa och ordna upp eventuellt problem. I Frankfurt lag den incheckning som jag skulle till langt borta pa fel hall. Damen dar hade bara ett enda problem med min biljett. Datorn talade om for henne att jag hade inte lamnat Kopenhamn annu. Till hennes heder skall sagas att hon trodde mer pa mig an pa datorn nar jag pastod att jag stod framfor henne i Frankfurt. Sedan blev det till att jakta igen till ett nytt plan som visade sig vara forsenat eftersom det var overbokat och alla kom. Stor forvirring.
Nar jag bytte for sista gangen i Sao Paulo gick allt lungt och stadat till. Inga problem alls. Min uppfattning om varldsordingen har fatt sig en torn pa den har resan; oordning och forvirring i Tyskland och perfekt ordning i Brasilien. Vem kunde val tro det?
Nu ar jag i alla fall tillbaka i Argentina. Jag blev inslappt trots att jag fick bota nar jag reste ut. Det var kul att komma hem aven om det bara var for nagon dag.

Den 25 Juni

Det var lange sedan jag hade mojligheten att skriva. Det gick inte att komma at internetet pa mer an en vecka pa hotellet i Ensenada. Efter det har det bara varit jobb som gallt.
Midsommar firas inte i Argentina; atmindstone inte i juni eftersom det ar mitt i vintern dar. Vikingarna kom uppenbarligen inte dit heller for jag horde inte talas om nagot midvinterblot heller. Daremot var det fars dag pa sondagen.

I veckan som foljde var jag och tittade pa hus som man kan hyra. Jag ar innerligt trott pa att bo pa hotell efter tre manader. Jag hittade ett som verkar bra. Det ar lite for stort bara; tre sovrum, kok med stor matplats, kombinerat vardagsrum och finmatplats, ett TV rum i det som en gang varit garage och ungefar 1000 kvadratmeter tomt med Swimming pool. Allt detta och lite till kostar ungefar vad jag betalar for lagenheten i Ajman. Jag skall beratta mer utforligt om jag kommer over det.

I mandags blev det bratt. Pa jobbet pa morgonen och sedan ivag och lamna bilen och ordna transport till flygplattsen for en tripp till Paris. Forutom en langpromenad har det inte blivit nagot turistande; bara jobb. I kvall nar jag skulle ga och ata kom det en askskur. Jag rusade in pa forsta restaurang som kom i min vag utan att se vad det var. Det var bara nar jag fick menyn som jag sag att jag hamnat pa ett Libanesiskt stalle. Men det var ju lange sedan man fick Hommus och grejor sa det var inte fel alls. Min kara hustru skulle veta hur mycket gront jag kan satta i mig nar det galler. Efterratten var ovanligt lite sot. Annars ar de valdigt sota i de trakterna. Vi brukar saga att de ger 5000 kalorier per titt. Det turkiska kaffet smakade dock inte som det skulle.

Nu maste jag packa och sova fort for jag skall upp tidigt for vidare transport till Kopenhamn och Malmo over helgen. Pa sondag kvall ar det tillbaka till Argentina igen.

Den 7:Juni

Jag har inte rostat. Kanske jag inte far efersom jag ar bosatt utanfor EU. Jag kan i alla fall inte komma ihag att Ingrid sagt nagot om rostkort. Annars kunde det ju eventuellt ha varit kul. Jag har ju rostat pa nagra olika stallen och jag brukar rosta oavsett var jag ar. Forsta gangen vi rostade utomlands var nar vi bodde i Norge och det var inte precis igar. Da rostade vi pa svenska konsulatet i Tronheim. Senast jag rostade var i norska (sic) sjomanskyrkan i Dubai. Ambasaden skickade dit nagra representanter sa vi som skulle rosta slapp aka de 20 milen till Abu Dhabi.

Annars har helgen varit valdigt handelsefattig. Jag har varit i BA for mina bocker har tagit slut. Jag hade med mig tre pa svenska. Att de varat sa lange har jag enbart en av dem att tacka for. Den var sa trakig att man somnade innan en sida var last. Nasta kvall kom jag inte ihag var jag somnade sa jag fick lasa om sidan och somnade igen innan den var fardig. Pa sa vis kunde en enda sida vara i flera dagar. Mycket praktiskt och ekonomiskt. Naval, nu var de slut i alla fall. Pa en av galleriorna har de en bokhandel med nagra bocker som ocksa jag kan lasa, sa det var bara att kora dit. Jag skall beratta lite mer om Galerias Pacifico en dag nar jag kommit ihag att ta med kameran. Den ar sevard men svar att beskriva utan bilder.
Det ar skont att skriva pa svenska dar man kan satta ihop hur manga och nastan vilka ord som helst till ett. Det finns inget enkelt satt att beskriva handelsefattig pa engelska. Nothing much happened, lack of interesting events eller vad skall man skriva. Det langsta ord jag kan pa svenska ar Mississippibiflodsfiskstimsansamlingsrisk. Forsok skriva det pa nagot annat sprak. Vokalsammansattningen (annu ett underbart ord) ar desutom kul. Dar ar 9 i:n och bara 2 a:n och 1 o. Jag tar garna emot forslag pa andra skona ord.

Pytt i panna, tva vita och en brun

Var det inte det man skulle bestalla pa den gamla tiden pa olschappet?

Pa det har olschappet har de ingen pytt i panna och knappast nagra vita av den ratta sorten heller. Cerveza ar ol och Cerveceria ar stallet dar man saljer ol. Andelsen -eria finns overallt har och betyder det stalle dar de saljer det som star framfor. Gomeria ar dackverkstad, Llavanderia tvattinrattning, Heladeria glasstand och Konfiteria ar motsvarigheten till vart konditori etc.

Tillbaka till schappet efter den semantiska utflykten. Stallet ar fran 1894 det vill saga det ar 115 ar gammalt och nog ser det ut som hur jag forestaller mig de gamla stallena aven om en TV har tillkommit. Det har dessutom blivit mitt favoritstalle till vardags i La Plata. Det finns stallen med battre mat men detta ar populart bland lokalbefolkningen och det betyder i allmanhet valuta for pengarna. I stallet for Pytt fick det bli biff med en sas pa rodvin (Malbec), svamp och skinka. Drickat blev rott och vitt, som val ar det vanligaste till biff. Det vita ar dock mineralvatten i det har fallet.

Mitt forsta besok har var dock inte sa lyckat. De hade Paella som jag alskar. Dar hade vi Pytt i pannan i alla fall. Som tur var bodde jag da pa ett hotell bara ett kvarter darifran och jag hann precis till hotellet innan magen exploderade. Slutsats; konstra inte till det pa den sortens stallen och drick inte vitt vin.

Recoleta

Recoleta ar ett omrade som nog lillasyster skulle gilla. Pa ena sidan av gatan ligger Museo National del Bellas Artes med bl. a. ett par alldelas akta Claude Monet och manga andra av de stora mastarna. Pa andra sidan gatan ligger Hard Rock Cafe. Ingen av dem blev dock besokta idag av mig.

I stallet gick jag genom den obligatoriska marknaden.

Den kanns dock lite battre har an pa de flesta stallen aven om jag inte kan urskilja vad som ar hantverk och vad som ar skrap. Men som synes ar har t.ex. en blivande BRIO fabrik pa gang.

Monte Martre (stavas det sa?) varianten ar dock riktigt dalig. Jag fattar inte att de far sallt nagonting overhuvud taget.

Det ar av omtanke om lasarna som jag inte zoomade in mer.

Det mest beromda stallet har ar nog anda kyrkogarden. Har finns riktigt pampiga gravvardar av personer som har rad till det. Hur skulle det vara att bli begravd i nagon av de har gravarna. Det ger onekligen ett intryck aven om de forsvinner i mangden har.

Dar jag helst gar ar dock Design Buenos Aires. Dar finns massor av trevlig och god design for heminredning. Det finns natrurligtvis en massa skrap dar ocksa men vad tycks om den har ljuslyktan; eller ar det mojligen en vas. Jag har inte kommit pa hur man skall fa ner ett tant varmeljus i den. Det ar svart att fa den att gora sig pa kort. Dessutom fick jag smyga for man fick inte fotografera darDe har badrumsvaskarna skulle jag ocksa kunna tanka mig.

For att ta saker i fel ordning sa hamnade jag mitt i ett veteranbilsrally pa vagen till BA .

En av bilarna som jag la marke till men inte fick nagon bild av var en BMW 700 Coupe. Alla vi som suttit ihopkrupna i baksatet pa en vet vad det ar.