Kina

Förra lördagen kom vi, min boss och jag, hem till UAE från två veckor på reasnde fot i Kina med ett par dagar i Singapore som avslutning. Som vanligt vid sådana resor finns nästan ingen tid for sightseeing. Men några intryck finns det ändå att förmedla.


Första anhalten var en förstad till Guangzhou, som förr i tiden kallades Kantoon. Flygplatsen betecknas fortfarande CAN på biljetterna. Det ligger i söder inte långt från Hong Kong. Första dagen blev det tid till en eftermiddags promenad då jag kunde se några ungdomar som hade träning i hastighetsåkning på inlines. Bebyggelsen var varierad. "Glashuset", som man kan skymta till vänster på bilden från torget är ett bankpalats. Bankerna har de största och de mest påkostade husen också här. Det kan kanske ifrågasättas hur det går ihop med det officiella styrelseskicket, men det är en annan historia.

Det fanns också nybyggda moderna områden med en arkitektur som klart avviker från de gamla idealen.

Bakom torget hittade jag denna kopia av ett vattenhjul. Anledningen till att det stod där vet jag inte men bakom häcken fanns ett avloppsdike som inte luktade alltför gott, så man kan kanske gissa att det funnits en pumpstation eller liknande.

På kvällen var det full aktivitet på torget. Det fanns grupper som idkade den traditionella gymnastiken med sitt långsamma välavvägda rörelsemönster. Det fanns andra grupper som dansade line-dance. Jag har inte sett line-dance i Sverige men här rörde de flesta sig som robotar. De kunde stegen och rörelserna men fick inte till det där med rytmen. Men framför allt samlades man familjevis eller i grupper av familjer för att umgås under ett par timmar efter solnedgång. Vi såg samma sak på kvällsprommenad på standpromenaden i Yantai som ligger en 4 - 5 timmars flygresa norr om Guangzhou. Den kvällen vi var där var det desutom en mycket svag bris ut mot vattnet så många sände upp "varmluftsballonger" bestående av en ballong av rispapper och en värme/ljuskälla av något slag. De flög ganska högt och långt och flygtiden var mellan fem och tio minuter.

Maten var fantastisk. Det blir inte lätt att äta Kinamat i Sverige igen. Man får komma ihåg att det svenk-kinesiska köket har inte mycket gemensamt med det kinesiska. Maten består av mycket fisk och skaldjur, en hel del grönsaker och en mindre mängd kött som ofta är kyckling. Vi fick ungduva vid ett par tillfällen. De sa att den skulle vara precis 13 veckor vid slakten.

Vi skall komma ihåg att det vi i allmänhet fick vad man kan kalla bjudmat. Den genomsnittlige kinesen äter kanske inte samma sak till vardags.

Lite äventyrligare och lite närmre den kinesiska verkligheten var vi i en by två timmars körning sydost om Guangzhou. Där åt vi på en liten fiskrestaurang. Maten förvarades levande i akvarier. Vi fick hett vatten så vi själva kunde diska alla glas och bestick före maten. Ingen blev sjuk efteråt. Bilden är från "stora torget". I utkanten av byn kom en man drivande ett par vattenbufflar men jag hann inte få upp kameran.

Annars var det mest äventyrliga att jag lyckades bli stungen i armen av ett bi. Det svulnade och kliade våldsamt ett par dagar men satte sig sedan gradvis. Nu är det bara en prick kvar.

Vi blev desutom bjudna på orm dels i form av soppa och dels stekt. Den stekta sades vara Kobra. Köttet var ganska trådigt och smakade inte väldigt mycket. Man skulle kunna ta det for nacken på en större fågel eller liknande. Jag vet inte vad som var i soppan men det köttet var vitare och mer gummiaktigt i konsistensen och inte lika gott. Värdarna drack små glas av någon grön vätska som de påstod vara ormgalla blandat med något. Där gick gränsen den dagen. Man skall ju ha något att se fram emot tills nästa gång.

Grönt te serverades till varje måltid men även kineserna tycks vilja dricka öl till maten. Man kan dessutom få gott Kinesistkt rödvin. Våra värdar envisades dock med att skåla i vinet hela tiden. Det är inte kul att dricka botten upp i rödvin som faktiskt förtjänade bättre. En lunch kom man med en flaska risbrännvin som man drack som snaps. Dricka snaps till maten är ju inget problem för en som råkar vara född i vodkabältet. Min boss klarade det ganska bra, men han smakade nog för mycket på det i början. Risbrännvin smakar illa så det är bäst att bara hälla det rakt ned i halsen.

Beijing. Jag bodde på 64:e våningen med en fantastisk utsikt. De omkringliggande skyskraperna ser ganska små ut. I närheten av hotellet fanns också den Kinesiska televisionens mycket märkliga hus som alla säkert såg i samband med OS.

Vi fick några timmar över på kvällen och vara värdar var vänliga nog att köra oss till Den Himelska Fridens torg. Där ligger Ordförande Maos mausoleum i ena änden och ingången till den Förbjuna Staden i den andra. Det är något märkligt i kinesernas förhållande till ordförande Mao. Han hyllas fortfarande och hans poträtt finns över ingången till Den Förbjudna Staden. Kulturrevolotionen verkar glömd eller forträngd. När jag vid ett par tillfällen råkade fråga om de fyras gäng så togs det däremot illa upp. Man skulle inte blanda ihop ordförande Mao med hans hustru.

Det var i alla fall en fantastisk känsla att vandra på torget och se på den dagliga flagghalningsceremonin innan polisen tömde torget på folk. Efter mörkrets inbrott var torget tomt.

Resan avslutades med ett par dagar i Singapore. Vid det laget hade jag dragit på mig en kraftig förkylning så jag kände inte for att gå ut något utöver vad som behövdes i jobbet även om jag hade några timmar ledigt en eftermiddag. Efter att ha bott där i åtta månader har ju staden inte heller nyhetens behag för mig. Jag kunde i alla fall ta nagon bild pa det nya omtalade kasinot från hotellet. Det blev ingen Singapore sling på Raffels den här gången heller. Det har det aldrig blivit.

Val 2010

I kvall har jag gjort min plikt som medborgare i Konungariket Sverige. Jag for till Dubai for att rosta. Det finns tva stallen att valja mellan; ambasaden i Abu Dhabi ocksa huset pa bilden. Det ar inte latt att se men huset ar den norska sjomanskyrkan i Dubai. Hit kommer personal fran ambasaden och forrattar rostningen for de som sa vill. For mig ar det tredje gangen jag rostar i det har landet. Forsta gangen fanns det ett konsulat i Dubai och de andra tva gangerna har det varit har. Tiden gar.
Huset har ar ocksa en samlingsplats for svenskkolonien, som jag aldrig brytt mig om att soka kontakt med. Jag har aldrig kant behovet att prata svenska pa fritiden.

I vantan pa IFTAR

Det ar Ramadan. Noga raknat borjade den den 12 augusti om jag ratt kommer ihag. Darmed ar mer an halften gangen. Det hindar inte att ett antal trogna samlas utanfor den narmsta moskeen varje kvall redan en timma innan IFTAR dvs nar dagens fasta upphor.
IFTAR har med solen nedgang att gora. Tidpunkten beraknas noga och det skilljer nagra minuter mellan de olika staderna har nere. Tidpunkten andras ocksa lite fran dag till dag. Jag vet inte hur de raknar i Sverige men om man fastar mellan solens verkliga upp och nedgang i Sverige sa blir fastan lang sa har ars.
Ramadan ar en manad da man skall tanka pa och hjalpa de som har det samre an man sjalv. Darfor delas det ut mat vid moskeen.
En avart av detta kan man hora i radioreklamen dar en bilhandlare tycker att man skall tanka pa sina anhoriga och ge dem en ny bil.
Annars ar det lungt pa dagarna och ett valdigt frossande pa natterna. For oss otrogna innebar Ramadan att vi har ett par timmar kortare arbetsdag. Reglerna for oss har ocksa luckrats upp en hel del de senaste aren. Nu finns det pubar som ar oppna och serverar alkohol efter Iftar.

Solsken i BA

Vilken skillnad lite solsken kan gora. Helgen var regnig och trist. Man gick inte ett steg langre an vad som behovdes for att fa lite mat i sig.

Men i gar kom solen. Den uppskattas klart mer nar det ar nagra grader over noll an nar det ar 40+ grader. Jag tog en lang promenad till motet i "down town" langs de gamla dockorna i Puerto Madero. Kameran var med sa det blev ett par bilder ocksa.

Kranarna kan inte anvandas, men de ar valmalade monument over den tid som varit. De gamla lagerhusen ar numera restauranter pa bottenvaningen och dyra kontor for ovrigt. Kajerna ar populara promenadstrak. Dockorna ar i stort sett tomma. Dar ligger ett par fullriggare som museum och nagra enstaka andra objekt. Det finns ocksa en smabatshamn i den docka, som ligger narmast oppet vatten.

Fran en av broarna, en modern historia, som inte passar i miljon, kan man fa en skymt av "Casa Rosada" (presidentpalatset) och en staty av nagon, som jag inte vet vem det ar.

Ta garna en extra titt pa den sista bilden. Den visar en ko till bussen. Kan nagon tanka sig en sadan nagon annan stans? Folk har har en fantastisk kultur nar det galler att sta i en lang, lang rad.

Tillbaka i Argentina

I gar kvall landade jag igen i BA. Resan fran UAE tog 24 timmar via Frankfurt.
Har ar det kallt. Resan innebar en temeratursankning pa ungefar 40 grader fran 45 till 5. Den som klagar pa sommarvadret i Sverige just nu kan ju fundera pa om han eller hon vill byta till nagondera.
Dessutom regnar det idag sa Puerto Madero, den annars sa livliga stadsdelen ligger ode. Nu finns har inga flanorer, inga turister och inga oppna uteserveringar. Det ar med andra ord ganska likt Malmo i november och december.
Jag skall bar stanna i tva veckor och eftersom vadret inte inbjuder till nagra utflykter eller promenader far vi se om det blir nagra rapporter.

Prutandets ädla konst

Karama är ett ställe där man kan och skall pruta. Det finns andra ställen.

Ett av dessa är Guld Souken, om man ny kan böja ett namn på det här sättet. En souk är en handelsplats och här nere klumpar man gärna ihop sig så att många butiker eller företag som har samma eller liknande sortiment ligger på samma ställe. Guld Souken är ett par kvarter där alla affärerna är guldsmeds butiker. Det glittrar och glimmar överallt. Guldet glimmar men nu för tiden är det diamanterna som glittrar mest. Det är fantastiskt kul att bara gå här och titta; och eventuellt drömma lite. Det finns ett ohyggligt värde i varorna i de här butikerna. Guld anses vara billigt i Dubai men det gäller att pruta. Så länge man bara köper guld är det inte så väldigt svårt. Man frågar helt enkelt efter priset per gram. Alla affärerna håller samma pris och de talar om det om man frågar. Sedan gäller det värdet på arbetet. Handarbetat är klart dyrare än maskinarbetat. Det är mycket svårare med diamanter eller andra stenar. Här kommer man att betala för mycket. Så är det bara, för vanliga människor vet inte vad dessa stenar skall kosta och man skall räkna med att turisterna är många och att försäljarna inte är blyga.

Ett annat ställe är ”the Friday Market”. Förenade Arab Emiraten ligger ju på en halvö, så om man kör mot den andra kusten i öster såkommer man till ett tämligen unikt ställe när man nått bergskedjan som delar halvön. Man kommer runt en sväng och där finner man en rad med skjul på ömse sidor av vägen. Det man säljer är enklare mattor, frukt, blommor och keramik.
Här hittade en dotter en matta som skulle passa hemma i ett av skjulen. Nu började skådespelet. På frågan vad den skulle kosta blev svaret 800 dirham, som motsvarar 1600 kronor. Vi skrattade hjärtligt och bad honom sluta skämta och komma med ett riktigt pris. Bara för att vi såg så trevliga ut skulle vi få den för 600. Vi skrattade lite till och sa nej, nej. Samtidigt började vi gå mot utgången. Innan vi var ute ur hans skjul var priset 200. Vi sade nej och gick därifrån bara för att gå in till grannen som hade en lika dan matta. Hans utgångspris var 1200 dirham. Vi skrattade igen och bad honom komma med något vettigt. Istället kom kalkylatorn fram. Där slog han in 1200 för att det inte skulle vara något missförstånd om vad priset var. När vi slog ifrån oss räckte han fram kalkylatorn till mig och bad mig slå in vad jag ville ge. Så jag slog in 150. Nu var det hans tur att skratta. Inte nog med det, han måste gå för att visa sina kolleger vad den dumma turisten hade föreslagit. Alla skrattade och tittade på oss. Han kom tillbaka med ett nytt vänskapsbud på 900. Vi sa nej och när jag fick kalkylatorn igen slog jag in 150. Han suckade och slog av lite till på sitt bud medan vi höll fast. Nu ändrades taktiken; han räckte fram kalkylatorn och bad om ett ”final price”. När jag slog in 150 igen förklarade han att det var omöjligt och bad igen om ett ”final price”. När han kunde läsa samma siffra igen ryckte han på axlarna och började packa in mattan till oss. Jag måste dock erkänna att han fick 160 på grund av att jag räknade fel när jag gav honom pengarna. Och för det blev jag pikad resten av dagen.

Nu hör det till saken att det är skillnad på ställen. Går man till en något mer seriös mattaffär som inte bara är turistinriktad så hör det till kulturen att pruta. Där blir man erbjuden en stol att sitta på medan det yngsta biträdet släpar fram och visar allt som affären har. Har man inte gått inom några minuter blir man bjuden på te. Sedan pratar man om familjen och barnen och allt möjligt medan man då och då sticker in ett bud. I de här sammanhangen är prutandet en umgängesform. En bekant till mig som prutat på en matta i veckor var i affären när en annan kund kom in pekade på en matta och frågade hur mycket. Innehavaren sa ett pris och fick pengarna. När kunden försvunnit ut ur affären tittade innehavaren på pengarna och sa till min bekant ”och hur kul var det då?”. Man skall inte vara en effektiv och jäktad västerlänning utan man skall ge sig tid att samtala och umgås. Det tillhör kulturen även om vi tycker att det känns främmande. Man skall också komma ihåg, att något köptvång inte finns även om man har blivit bjuden på te. Umgås mera med den du handlar av; det lönar sig i längden både här och hemma.

KARAMA

KARAMA är egentligen en stadsdel i Dubai. Där bor indierna som dominerar helt här i de lägre chefsnivåerna. Trängselfaktorn på gatorna är väldigt hög med bilar och fotgängare överallt. När man kör igenom där gör man det med hjärtat i halsgropen och foten på bromspedalen.
KARAMA är berömt, men inte för trafiken. Egentligen är det bara en gata som turisterna dras till. På båda sidor om gatan ligger affär vid affär vid affär. Oavsett vilka varor man kan se i affären finns det en yngling utanför som erbjuder kopior av klockor, t-shirts och andra märkesvaror till priser som är en bråkdel av vad de äkta varorna kostar. Det är oftast inga billighetskopior utan bra grejor. För att höja upplevelsen får man följa med genom en låst lönndörr i t.ex. en provhytt. Det är välregisserat och en del av nöjet. Den andra delen av nöjet är att pruta. Ingen betalar det som man begär för någonting; äkta eller oäkta. Den som inte bestämt sig för vad varan man har i handen är värd för mig kommer att betala för mycket. Pruta lite är lätt; det kan alla göra. Pruta mycket är svårt. Men man har ingen skyldighet att avsluta någon affär. Kommer man inte överens är det bara att lämna tillbaka det man tagit och pröva om man kan fä det lite billigare i nästa affär. Det finns gott om affärer och det gäller att vara tuff. Men det är kul. Att pruta är fraamför allt Evas och min favoritsysselsättning. Eva har större uthållighet än jag. Hon kunde gå i affär efter affär och plocka ihop vad hon ville ha för att sedan lämna allt ihop vid kassan för att de inte kom överens om priset. Men det är rätt metod.
Jag vet inte om man får ta med sig oäkta saker till EU. Före jul blev jag stoppad i tullen i Frankfurt med Ingrids julklappsväska i handbagaget. Tullaren frågade om jag hade kvitto på den. Vad skulle jag svara? Om jag sa att jag hade betalt ett antal hundra Euro hade hon velat ha tull, och om jag sa att jag hade betalt några tiotal Euro hade hon sagt att jag inte fick ta den med. Som väl var frågade hon också var jag köpt den. Jag svarade ¨Dubai för jag bor ju där¨. Då ville hon ha mitt pass. Där bläddrade hon fram ett utgånget uppehållstillstånd och skulle just fråga en kollega on det när jag äntligen lyckades övertala henne så jag själv fick ta fram det giltiga uppehållstillståndet. Efter att ha visat det fick jag stänga min väska och jaga ifatt mitt anslutningsflyg som skulle ha gått redan.

IBN BATTUTA MALL

Fredag är veckoslut. Jag hade tänkt att ge er en försmak av den sommar som skall komma. För att rikigt göra mig till åkte jag den ganska långa och mycket tråkiga vägen till Abu Dhabi. Där finns nämligen STRANDPROMENADEN!
Vägen till Abu Dhabi från där jag bor går i utkanterna av städerna Sharjah och Dubai. Det kan vara väldigt besvärligt genom Sharjah på varedagar men om fredagarna går det bra utan hinder. När man sedan kommer in i Dubai vidgar sig vägen från tre till behagliga sju filer i vardera riktningen. Man skall dock veta att det finns ställen där det inte fungerar i alla fall under rusningstrafiken mornar och kvällar.
Nå, nu var det ju fredag med behaglig trafikintensitet, solsken, knappt 30 grader och en behaglig sjöbris. Kan man begära mer? En perfekt dag för en promenad bland blommor och annan utsmyckning på strandpromenaden med kameran i beredskap.
Resan gick bra.
Trafiken i själva Abu Dhabi är dock annorlunda än på andra ställen jag har kört parkeringseländet är bland det värsta jag har sett någonstans; väl i klass med Paris. Man dubbelparkerar. Man parkerar i gatuhörnen. Man kan till och med ibland se bilar parkerade i mitten av gatan; det går ju att köra i båda riktningarna i alla fall.
Väl framkommen till strandpromenaden blev besvikelsen stor. I stället för den fantastiska plats jag sett förr fanns ett kilometerlångt plank. Man höll tydligen på med någon slags anläggningsarbete. Ingen försmak på sommaren för er och 19 mil enkel resa i onödan för mig. Det enda jag fick med från Abu Dhabi den här gången var detta märkliga hus. Bilden är tagen från bilen i farten.

Det är här Ibn Battuta mall kommer in. Den ligger i fel ända av Dubai för mig, i det område som kallas Jebel Ali. Jebel betyder berg, så Jebel Ali betyder Alis berg. Jag har dock aldrig sett något berg i närheten även om jag jobbade där i flera år.
Det ligger lite bortom där jag normalt kör nuförtiden. Men när jag passerade ändå kunde jag ju lika bra köra in om. Det finns tre bra anledingar att köra dit.

Den första är miljön. Väl inne liknar det inget annat köpcentum.
Ibn Battuta var en uptäcktsresande på 1300 talet. Han var född i Tanger i Tunisien och reste överallt. Han besökte Spanien, Egypten, det som är nuvarande Ryssland, Persien, Indien, Kina med flera länder. Köpcentrat är byggt i avdelningar där inredningen är i stilar symboliserande några av dessa länderna.
Det första man kommer in till är en hall med en åttakantig jättefontän där lejon bär upp två övre basänger.


Därefter går man in i den Tunisiska avdelningen med sina mjuka beiga sandfärger, palmer och stjärnhimmel. Rakt fram ligger skäl nummer två till att gå in just där. 'The coffee bean and the tea leaf' finns också på andra ställen här omkring och det är alltid lika onyttigt men gott att sitta ner med en äppelmuffin och en Black Forest iskaffe med vispgrädde på toppen. Det är en ovana som jag plockade upp för länge sedan i Singapore och har svårt att bli av med. Det var dock första gången i år.

Efter en kort kaffepause var det tid att stiga in i den Egyptiska avdelningen. Färgsättningen är ungefär den samma men väggarna är utsmyckade med Egyptiska figurer.



Här finns en utställning med Ibn Battutas resor och ett invecklat system av sfärer, som användes av forntida vetenskapsmän för att bestämma himlakropparnas rörelser. Med dess hjälp kunde man i förväg räkna ut hur kropparna skulle röra sig och till exempel bestämma tidpunkterna för solens upp och nedgång i förväg. Detta är ju viktigt för muslimer vars bönetider bestäms av solen.

Efter Egypten hoppar vi över två havsvikar och den Arabiska halvön till Persien. Här dominerar hårda ytor av mosaik i blå nyanser men med inslag av sand och brunt. Valven är spetsiga och se på lampan; är den inte fantastisk. Det finns dock inte en enda butik som säljer mattor. Vill man ha en äkta Isfahan får man gå på andra ställen.

Ytterligare österut kommer vi till Indien. Här är det benvitt och stukatur och utsirade valv som gäller även om det finns inslag av rött.

Elefanten har sin givna plats. I det här fallet är den utrustad med en märklig korg för passagerare.

Slutligen har vi kommit till Kina. Det är det största torget med en hel djonk. Man har av någon anledning tagit upp et hål genom skrovet och gjort en gång igenom. Den användes bara av lekande barn, men det är kanske det som är meningen. Det kan också vara ett tillträde till scenen som är framför fartyget. Tillsammans med de andra små båtarna och det fantastiska taket har man skapat en skön plats.

I denhär avdelningen fanns också en utställning om en annan sjöfarare, Zheng He. Han var egentligen Mongol men rövades bort av kineserna i unga år. Han blev så småningom admiral och befälhavare för en ofantlig flotta och gjorde sju långresor bland annat till Indien. Han var ungefär ett halvt sekel senare än Ibn Battuta. Vi kan se en model av vad man tror att hans största fartug såg ut. I samma monter har vi också Columbus fartyg i samma skala.
Tredje anledningen att titta in på Ibn Battuta mall? Det finns en ganska välsorterad butik där man kan åtmindstone drömma om ett nytt set klubbor att ersätta de tämligrn antika sakerna jag spelar med. Men det får bli en annan gång.

Båtmässa i Dubai

Don efter person?

En båtmässa i Dubai liknar inget annat.

Nu är det några år sedan jag var på båtmassa i Sverige men när man där visade navigeringsutrustning i form av GPS navigatorer och möjligen elektroniska sjökort visar man här utrustning för snabba bredbandsuppkopplingar via satelit. I Sverige visar man utombordare från 5 till 100 hästkrafter. Här var de utställda utobordarna mellan 100 och 350 hästkrafter. Det är en evig tur att bensinen inte kostar mer än 2,60 kr per liter. Men hänger man 2 gåner 350 hästkrafter i aktern på sin båt bryr man sig nog inte så mycket om vad bensinen kostar.

Gå på bryggan bland alla de flytande utställningsbåtarna gav ett surrealistiskt intryck. Där låg säkert 50 båtar i Maxi Yacht klassen alla med en prislapp på ett antal miljoner Dollar eller Euro eller viken annan valuta som helst. Nu borde jag kalla dem för fartyg och inte för båtar. Gränsen går vid 12 meters längd och 4,5 meters bredd om jag inte minns fel. Det var i vilket fall som helst helt overkligt att gå därundrande vad som kan få någon att köpa något sådant. Jag hade en känsla av att de flesta besökarna liksom jag skakade på huvudet och undrade vilket dårhus man hamnat på.

Varför går man då dit. I mitt fall beror det på att jag fick en fribiljett så jag kunde fördriva några fredagstimmar med att riktigt känna att jag, liksom de flesta andra besökare, var på fel plats.

Behållningen var att få chansen att testa den nya "Abra" som normalt går över viken som delar Dubai i två delar. Abra är en typ av båt i en färjeförbindelse över viken. Den går mellan ett par fasta stationer på vardera sidan. De ursprungliga, som fortfarande är de flesta, kostar ungefär en krona att åka med. Det är ganska små båtar och man sitter på rygg mot rygg en långskepps bänk i mitten på däcket. Nu kör man också lite finare båtar där man sitter i stolar inomhus med luftkonditionering. Det var en sådan jag fick testa eftersom de körde mellan parkeringen och utställningsområdet.

Jag får vara skyldig en bättre bild på den traditionella Abran. Ovan kan man se en landningsplats på den södra stranden i Bur Dubai Souk.

Det har varit dåligt med skrivlusten en tid. Här finns egentligen mycket att visa och skriva om så jag skall försöka skärpa mig.