Prutandets ädla konst

Karama är ett ställe där man kan och skall pruta. Det finns andra ställen.

Ett av dessa är Guld Souken, om man ny kan böja ett namn på det här sättet. En souk är en handelsplats och här nere klumpar man gärna ihop sig så att många butiker eller företag som har samma eller liknande sortiment ligger på samma ställe. Guld Souken är ett par kvarter där alla affärerna är guldsmeds butiker. Det glittrar och glimmar överallt. Guldet glimmar men nu för tiden är det diamanterna som glittrar mest. Det är fantastiskt kul att bara gå här och titta; och eventuellt drömma lite. Det finns ett ohyggligt värde i varorna i de här butikerna. Guld anses vara billigt i Dubai men det gäller att pruta. Så länge man bara köper guld är det inte så väldigt svårt. Man frågar helt enkelt efter priset per gram. Alla affärerna håller samma pris och de talar om det om man frågar. Sedan gäller det värdet på arbetet. Handarbetat är klart dyrare än maskinarbetat. Det är mycket svårare med diamanter eller andra stenar. Här kommer man att betala för mycket. Så är det bara, för vanliga människor vet inte vad dessa stenar skall kosta och man skall räkna med att turisterna är många och att försäljarna inte är blyga.

Ett annat ställe är ”the Friday Market”. Förenade Arab Emiraten ligger ju på en halvö, så om man kör mot den andra kusten i öster såkommer man till ett tämligen unikt ställe när man nått bergskedjan som delar halvön. Man kommer runt en sväng och där finner man en rad med skjul på ömse sidor av vägen. Det man säljer är enklare mattor, frukt, blommor och keramik.
Här hittade en dotter en matta som skulle passa hemma i ett av skjulen. Nu började skådespelet. På frågan vad den skulle kosta blev svaret 800 dirham, som motsvarar 1600 kronor. Vi skrattade hjärtligt och bad honom sluta skämta och komma med ett riktigt pris. Bara för att vi såg så trevliga ut skulle vi få den för 600. Vi skrattade lite till och sa nej, nej. Samtidigt började vi gå mot utgången. Innan vi var ute ur hans skjul var priset 200. Vi sade nej och gick därifrån bara för att gå in till grannen som hade en lika dan matta. Hans utgångspris var 1200 dirham. Vi skrattade igen och bad honom komma med något vettigt. Istället kom kalkylatorn fram. Där slog han in 1200 för att det inte skulle vara något missförstånd om vad priset var. När vi slog ifrån oss räckte han fram kalkylatorn till mig och bad mig slå in vad jag ville ge. Så jag slog in 150. Nu var det hans tur att skratta. Inte nog med det, han måste gå för att visa sina kolleger vad den dumma turisten hade föreslagit. Alla skrattade och tittade på oss. Han kom tillbaka med ett nytt vänskapsbud på 900. Vi sa nej och när jag fick kalkylatorn igen slog jag in 150. Han suckade och slog av lite till på sitt bud medan vi höll fast. Nu ändrades taktiken; han räckte fram kalkylatorn och bad om ett ”final price”. När jag slog in 150 igen förklarade han att det var omöjligt och bad igen om ett ”final price”. När han kunde läsa samma siffra igen ryckte han på axlarna och började packa in mattan till oss. Jag måste dock erkänna att han fick 160 på grund av att jag räknade fel när jag gav honom pengarna. Och för det blev jag pikad resten av dagen.

Nu hör det till saken att det är skillnad på ställen. Går man till en något mer seriös mattaffär som inte bara är turistinriktad så hör det till kulturen att pruta. Där blir man erbjuden en stol att sitta på medan det yngsta biträdet släpar fram och visar allt som affären har. Har man inte gått inom några minuter blir man bjuden på te. Sedan pratar man om familjen och barnen och allt möjligt medan man då och då sticker in ett bud. I de här sammanhangen är prutandet en umgängesform. En bekant till mig som prutat på en matta i veckor var i affären när en annan kund kom in pekade på en matta och frågade hur mycket. Innehavaren sa ett pris och fick pengarna. När kunden försvunnit ut ur affären tittade innehavaren på pengarna och sa till min bekant ”och hur kul var det då?”. Man skall inte vara en effektiv och jäktad västerlänning utan man skall ge sig tid att samtala och umgås. Det tillhör kulturen även om vi tycker att det känns främmande. Man skall också komma ihåg, att något köptvång inte finns även om man har blivit bjuden på te. Umgås mera med den du handlar av; det lönar sig i längden både här och hemma.